torsdag 3 januari 2013



plötsligt från ingenstans dök den upp, nej plötsligt var den bara där... 
lågt ovanför det kalla och grova fabriksgolvet, bara en halvmeter framför mina fötter. 
fladdrande vita och sköra vingar. 
och för varje steg jag tog kände jag mig mer och mer upprymd. 
som att den väntade in och visade vägen, jämnt med mina steg... 
oväntade möten, de dyker upp när man minst anar det. de skakar om en... där gick jag och log för mig själv, så spontant och befriande